Kanske är de så att jag har en sådan just nu. En liten dock, absolut inget allvarligt.
Jag är glad, som vanligt.
Folk kommenterar att jag är glad, som vanligt.
Allt är i sin ordning..
MEN. Det fattas en liten pusselbit. Ingen pusselbit jag kan sätta ett namn på eller en beteckning för. Men nånting fattas.. Självklart överväger jag med mej själv om huruvida jag saknar någon eller inte saknar någon. Men de tar ofta inte lång tid innan jag tar mej samman igen. Jag saknar inte någon, däremot saknar jag någon, ibland.
Jag förmodar att det är en del saker runt omkring mej som gör att jag blir påmind, och påverkas. Om knappt en månad ska jag gå på A's och A's bröllop och i förrgår damp inbjudan till T's och P's lilla V's dop ner i brevlådan. Två saker som defenitift får mej att tänka tillbaka på en tid, som är förbi.
Klart jag inte kan låta bli att tänka tanken emellanåt.
Hur skulle vardagen sett ut idag om de fortfarande va vi?
Hade jag kunnat göra nånting annorlunda?
Varför gjorde jag som jag gjorde?
Gav jag upp för lätt?
Som jag sagt många gånger förr:
Du kommer alltid att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta.
Du kommer alltid att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar