Dag 08 – Ett ögonblick

Ett ögonblick.

Svårt att välja ut ett ögonblick ju! Ska jag välja något speciellt, något romantiskt, något läskigt, något jag minns väldigt väl? Åh, beslutsångest.

Men jag tror det får bli såhär..

Detta är ett ögonblick jag upplevt flera gånger, och i princip kan uppleva när jag vill, om jag bara vill.
Det finns ett ställe, en plats, där jag kan sätta mej och bara njuta av stunden på ett sätt jag inte kan göra någon annan stans. Platsen är rofylld och oerhört vacker. Tyvärr blir man ju emellanåt hemmablind och glömmer hur fint man har det i sin närmaste omgivning. Jag är, och har alltid varit, en nattmänniska och en utav de bästa stunderna som finns är att sitta på bryggan som tillhör den tomt där jag vuxit upp. Bryggan tillhör det stora fina gula huset i Mälarhöjden har på något sätt en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Att sitta på bryggan och njuta av utsikten och tystnaden, gärna en ljummen sensommarkväll, är ett utav de bästa ögonblicken som finns.

Dag 07 – Min bästa vän

Min bästa vän.

På ett sätt är det jättesvårt att utse en favorit och min bästa vän bland mina vänner, för alla är så otroligt bra på många sätt. Men samtidigt så är de inte alls svårt att välja ut den som faktiskt har en extra stor plats i mitt hjärta.


Vi har hunnit med att vara sambos i Gubbängen.
Vi har stått brede varandra och skrikit (och gråtit?) av lycka över att se våra älskade pojkbands-idoler (3T).
Vi har varit i Göteborg och sett Metallica tillsammans.
Vi har varit förälskade i samma kille..(flera gånger).
Vi har spytt galla tillsammans över personer vi ogillar.
Vi har delat (och delar) många hemligheter.
Vi har haft förhållanden samtidigt (med två killar som även dem var bästa vänner).
Vi har varit toastmadames tillsammans på ett bröllop.
Vi har varit i London och sett Disturbed tillsammans.
Vi har paddlat kajak tillsammans vilket gjorde oss ovänner för ett kort tag (några timmar eller så).
Vi har gått på samma gymnasium.
Vi har träffat otaliga killar (och tjejer) tillsammans som vi träffat på internet.
Vi har sprungit hem sista biten från tunnelbanan i Mälarhöjden för att hinna hoppa i vattnet och bada i vågorna av Prins Carl Philip.. många gånger!
Vi har smygrökt tillsammans.
Vi har firat midsommar tillsammans.
Vi har bott i samma hus, i två omgångar.
Vi har festat tillsammans.. otaliga gånger!
Vi har gjort mycke saker tillsammans, och mer kommer vi att göra!
Vi har känt varandra i drygt 17 (sjutton!) år och har således vuxit upp tillsammans. Givetvis har vi, som alla förhållanden, haft våra toppar och dalar. Vi har bråkat, surat och tjafsat om allt och ingenting. Både viktiga och oviktiga saker. Men vi har alltid blivit sams igen och hittat tillbaka till varandra vilket jag är oerhört tacksam över. Vi har skrattat, haft roligt, busat och upplevt en stor del av livet tillsammans.

M - min älskade älskade Malin! Du är min bästa vän och de hoppas jag att du kommer att fortsätta vara länge, länge, lääänge till!

Dag 06 – Min dag

Min dag.

(Eftersom jag inte skrev igår, får dagens inlägg bli om gårdagen.)

Började med att halvt försova mej. Vaknade i tid, men somnade om.. som vanligt. Hade tänkt göra mej i ordning lite extra men det hans inte riktigt med. Så, iväg till jobbet. Tack vare den försenade bussen kom jag till jobbet bara nån minut innan jag skulle börja så frukosten jag köpte på vägen fick läggas in i kylskåpet i väntan på att bli uppäten lite senare. Till kl 14 närmare bestämt. Då va jag hungrig kan jag lova. Frukost kl 14 alltså, och så en lunch på det klockan 15.30. Ha ha.
Efter lunchen gick jag och min finfina chef iväg och köpte snacks och lite bubbel på Systembolaget. Klockan 17 anlände extrainkallad personal, från en annan butik, som skulle ställa upp och hjälpa oss under kvällen, så att vi alla kunde gå ut och käka och festa tillsammans. Nio brudar skulle alltså göra sej i ordning samtidigt på jobbet (på 45 min). De blev trångt på de två toaletterna kan jag lova. Ett glas bubbel hann vi med innan vi var tvungna att bege oss mot tunnelbanan. En oöppnad flaska bubbel fick dessutom följa med som färdkost. Härlig fjortis-stämning på väg in till stan med mycket skratt.

Kvällen började på Oxid på Birger Jarlsgatan. Mycke trevligt ställe! Dit ska jag gå igen (om jag inte blev svartlistad igår?). Herregud vad sjutton brudar kan låta mycket och högt! Men skoj hade vi, riktigt skoj!
När klockan började närma sej 12 tänkte vi gå vidare. Men det gick väl sådär skulle man kunna säga. Vi hade redan på Oxid blivit inbjudna till både Collage och Laroy. Men när vi väl kom till Laroy va vi inte lika välkomna längre. Folk ledsnade och åkte hem, men några av oss va inte riktigt redo att ge upp ännu. Jag och en utav tjejerna skulle gå vidare och ta en öl, men det visade sej att min kära kollega inte hade så vidare bra lokalsinne efter ett par glas vin. Ha ha. Därför tog jag över och bestämde att vi skulle ge Anchor ett försök. Men precis som jag anade så kom fröken (inte jag såklart, utan min kollega) inte in för att hon va för full. Där gav jag upp och åkte hem. Tror alkoholen slog till på väg hem för jäklar va trött jag blev och full va jag när jag kom hem.

Jäkla skönt att vara ledig idag vill jag lova..

Förresten, man blir väldigt ärlig på fyllan va? Fyra personer sa vid olika tillfällen igår kväll att de va sååå roligt att jag och A kommit till jobbet och var deras chefer. Kul att höra, såklart, så jag somnade nog med ett lite större leende än vanligt på läpparna igår när jag kom hem.. 

Dag 05 – Vad är kärlek?

Vad är kärlek?

Vilken enkel fråga att besvara.. kortfattat. Eller?
Givetvis hyser jag en viss sorts kärlek till min familj och mina vänner. Men det är inte den sortens känslor jag kommer att tänka på när jag ser ordet kärlek. Den känslan jag tänker på är den pirrande, härliga, underbara, sköna känslan jag bara känt för ett fåtal personer. En positiv känsla.. så länge den är besvarad förstås. Senaste gången den där känslan infann sej för mej var den inte besvarad vidare länge (om den ens nånsin var det?). Jag skulle nog mer beskriva det som en tillfällig förälskelse, vilket i min bok inte alls är samma sak som kärlek.

Sist jag va kär och lycklig samtidigt var faktiskt i världens bästa ex. Bättre känsla finns ju inte!

Jag har dock klarat mej väldigt bra utan den sortens kärlek sedan det tog slut mellan oss, men ibland saknar jag den den oerhört. Ibland önskar jag att jag vore kär, men i samma sekund vet jag att den tanken är livsfarlig med tanke på att jag har rätt lätt för att bli förälskad. Att bli kär i kärleken är inget att rekommendera. De kan verkligen blir så jäkla fel.

Men hur kan man inte längta efter att va kär emellanåt?

Så fort jag vaknar finns han där i mina tankar, jag kommer på mej själv med att tänka på honom på jobbet, jag drömmer om honom, jag tänker på honom när jag släckt alla lampor och ligger i sängen för att sova. När jag tänker på honom blir jag glad, jag ler, jag mår bra och det pirrar till i magen. Jag ser fram emot att snart få träffa honom igen. Jag saknar honom så fort vi skiljts åt och jag längtar efter att få träffa honom igen. Snart! Träffa honom och få höra hans röst, titta in i hans fina ögon och bara vara i hans närhet. Han gör mej glad, men jag blir ännu gladare av att få göra honom glad. Lycka. Han är en viktig del av mitt liv och han skulle lämna ett stort stort tomrum efter sej om han försvann. Jag vill inte att han ska försvinna. Bara tanken gör mej förtvivlad. Jag vill aldrig att han ska försvinna. Och jag vill att han ska känna samma sak för mej. Det ska alltid vara vi två. Vi två mot världen. Min bästa vän.

Kärlek? Jo, den beskrivningen är kärlek för mej!

Kanske finns personen i min närhet..

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Det här åt jag i dag.

Skönt med ett enkelt ämne idag då jag borde sova såhär dax!


Frukost - Smörgås på väg till jobbet.
Lunch - Kycklingspett med potatis, hummus och yoghurtsås.
Middag - Middag hos finaste M. Det blev pannbiffar i gräddsås med pasta. Mums!

Nu sova. Har redan börjat klura på morgondagens inlägg.. knepigt!

Dag 03 – Mina föräldrar

Mina föräldrar.

Det finns så mycket gott jag kan säga om dessa två underbara människor. De betyder verkligen allt och lite till för mej!

Nog för att jag tyckte oerhört illa om dem emellanåt när jag va yngre, för nog har de vart stränga mina föräldrar. Alla andra fick ju, men aldrig jag! Den känslan hade jag ofta.. och oj så många gånger de fått höra det. Såhär ett antal år senare (lite äldre lite klokare?) så inser jag ju att de inte va stränga för att jävlas, som jag trodde då, utan för att de va oroliga och bara ville skydda mej. Men gu så jobbigt de va då och gu så jävliga dem var!

Min pappa kan nog vara den snällaste och mest godhjärtade människa som jag nånsin träffat. Jag skulle nog kunna räkna gångerna han varit arg på en hand. Nog för att han kan bli sur emellanåt, lite stött sådär, och tjura lite (precis som jag själv, så inte vidare svårt att förstå vart jag fått det beteendet ifrån) men de är väldigt vääääldigt sällan han blir arg. Pappa är nybliven pensionerad limousinförare, men jobbar fortfarande dock mest för sysselsättningens skull. Nog för att det inte är så mycket limousin som körs längre, men iaf.
Det var väldigt blandade känslor att få skjuts av pappa till skolan när jag va yngre. De va kul med uppmärksamheten av att komma åkandes i limousin till skolan men samtidigt så avskydde jag den.

Min mamma är den som fått ta mest verbala smällar av mej genom åren, och det är även hon som vart strängast. Åtminstonde har det verkat så iaf.. även fast jag förstått att pappa oftast hållit med, men hållit sej i bakgrunden när helvetet brakat lös.
Nu kan jag skratta när jag tänker tillbaka på alla våra bråk. Oftast började bråken i samband med att jag inte fick göra något jag ville göra, vilket gjorde mej sur, såklart. Efter ett par timmar tyckte ofta mamma att bråket var överstökat och ville bli sams igen, vilket gjorde mej ännu mer sur och arg. Hur fan kunde hon tro att allt skulle bli bra så fort? Långsint? Javisst!
Jag har en väldigt engagerad mamma. Skola och politik har alltid legat henne varmt om hjärtat och idag är hon rektor på heltid och politiker på.. deltid. Full rulle!
Även mamma är en väldigt godhjärtad människa och som en fantastisk ledare med skinn på näsan har hon varit, och är fortfarande, en av mina absoluta förebilder.

Jag vet inte hur många av mina vänner som idag har skiljda föräldrar. Jag tycker nog att de är mer ovanligt än vanligt att träffa på folk som har föräldrar som fortfarande är tillsammans. Men mina hänger fortfarande ihop. Den 8e juli 2012 har de varit gifta i 30 år. Wow!


Sammanfattningsvis kan jag säga att mina föräldrar är världens bästa!

Dag 02 – Min första kärlek

Min första kärlek.

Jag är lite kluven när det gäller min första kärlek faktiskt. På ett sätt vill jag se världens bästa ex som min första kärlek, men de stämmer ju faktiskt inte riktigt. Visst va jag förälskad många gånger innan jag träffade honom, men den första killen som jag va kär i var faktiskt världens sämsta ex - D.

Jag läste känna D och hans vänner via nätet för snart 13(!) år sedan. Ett gäng killar som de flesta var 5 år äldre, vilket bara de va jävligt coolt. Jag tror jag föll för D rätt snabbt. Han charmade mej och lindade mej runt sitt lillfinger och sen va jag fast. Många tårar blev det, men jag har många roliga minnen också. Och jag tycker att det är kul att han fortfarande finns kvar i mitt liv, om än inte till lika stor del längre, trots att han är långt ifrån någon favorit bland både flera vänner och min familj. Kanske är det lika bra att han numera är bosatt på Irland?

De va D som introducerade mej för Bajen och Söderstadion och det kommer jag alltid att vara evigt tacksam för. Detta har i sin tur lett till att jag träffat massa nya underbara människor med grönvita hjärtan genom åren och en del av dem är nära vänner till mej än idag. Jag kan även tacka D för många bra musiktips och faktiskt även tacka honom för att jag är den jag är idag. Tack vare att han va så jävla elak mot mej emellanåt och sårade mej nå jävulskt så fick jag lite skinn på näsan. Alltid något positivt?

Det finns massor att berätta om denna människa. Under flera år(!) hyste jag en stark hat-kärlek till honom. Samtidigt som han sårade mej så tyckte jag ju så otroligt mycket om honom. Ung och naiv. Inte blev det bättre och lättare av att flera av mina vänner umgicks med honom och han emellanåt fick ihop det med en och annan av dessa vänner. Då såg jag rött! Idag är jag vän med alla. Vilken otroligt godhjärtad människa jag måste vara?

Vi hörs fortfarande, ibland går det länge mellan gångerna och ibland hörs vi rätt ofta. Ett besök på Irland har det blivit av och han va nere och hälsade på över WCR och Metaltown förra året när jag bodde i Göteborg. Ibland ses vi när han är hemma och hälsar på i Sverige men det är inget måste. Första kärleken är väl alltid lite speciell, och visst kan jag erkänna att jag ibland känner ett litet pirr i magen när jag träffar honom. Men numera, och kommer så alltid att förbli, är han bara en vän och inget mer än så.

Jag kommer såklart aldrig glömma första gången han dumpade mej.
SMS: "De är nog lika bra att vi gör slut. Jag är på en krog med hög volym."

Dag 01 – Om mig

Om mig.

Förmodligen är det inte vidare många kontinuerliga besök på den här bloggen längre.. (inte brytt mej om att kolla nån statistik). Och de två(?) tappra(!) läsare jag har kvar känner mej ju, den ena klart mycke bättre än den andre visserligen, så inget av det jag kommer skriva lär väl komma som någon chock direkt.

Den 9e april, 1984, såg jag dagsljus för första gången. Jag minns det som om det vore igår.. Nej, de gör jag verkligen inte. Hur fan skulle jag kunna göra de?

27 år senare har jag hunnit med både mycket, och väldigt lite i mitt liv. Jag har mycke kvar som ska utforskas/upptäckas/genomföras/upplevas innan jag kan kasta in handduken och va riktigt nöjd med livet. Ångra aldrig det du gjort, bara det du inte gjorde!

Jag är uppvuxen i en fin förort i Stockholm och levde mina 19 första år på samma adress, det stora gula huset vid vattnet. Bättre uppväxt hade jag förmodligen inte kunnat ha, och de (fåtal) gånger jag tänker tillbaka på den tiden ler jag mestadels och gillar alla minnen. Mina föräldrar bor fortfarande kvar i det stora gula huset, vilket jag är väldigt tacksam över, för visst fan älskar jag de där stora gula, underbara, huset med alla minnen. De får aldrig flytta därifrån! Aldrig, aldrig, aldrig..

Efter 19 år (och flera års samlande av "flytta-hemifrån-saker") tog jag äntligen mitt pick och pack och flyttade hemifrån - till Gubbängen. Tre sambos (två vänner, en pojkvän) hann flytta in och ut innan jag köpte min första lägenhet, där jag fortfarande bor - utan sambo!

Intresset för design/färg/form/bild och pyssel i allmänhet har alltid funnits inom mej och på gymnasiet var Grafisk Form-lektionerna veckans höjdpunkt (bortsett håltimmarna när jag kunde hångla med min stora kärlek, vilken jag återkommer till om ett par dagar). Studiebidrag klarar mej sej dock inte långt på när man är 18 år och vill gå ut och festa så jag skaffade mej strax innan min 18-årsdag ett extrajobb på en ICA Nära-butik. Där blev jag kvar.. kan man väl säga. Många tårar/vredesutbrott/skratt/lättare ångestattacker/skitsnack-om-chefen-stunder senare, närmare bestämt 7 år, bestämde jag mej för att de va dax att hitta på något nytt. Och vara kvar i Stockholm kändes just då inte som något måste. Varför inte plugga i Göteborg? Ok. Kör, bara kör!
2 år senare återvände jag till Stockholm som nyutexaminerad butikschef, och fick nästan genast ett jobb som vice butikschef på en stor klädkedja, där jag fortfarande jobbar.

Jag är en jävligt glad och positiv människa i allmänhet, så positiv att jag starkt ogillar folk som är min motsats, dvs. negativa pessimistiska gnällspikar. Usch! Jag umgås mer än gärna med folk jämt och ständigt, men älskar samtidigt att vara själv emellanåt.
Efter att det tog slut med min stora kärlek 2007 har jag varit singel, mestadels. Något jag trivs med, mestadels. Kärleken kommer och går, men vänner består, mestadels. Sägs det ju.. och utan mina vänner hade jag definitivt inte klarat mej, dem betyder otroligt mycket för mej och jag är väldigt glad över att jag både har vänner kvar sedan dagistiden och nyfunna vänner sedan mina två år i Göteborg.

Två andra viktiga pusselbitar i mitt liv är musik och Bajen.

30 dagar

Okej, smått rastlös en fredagskväll som denna surfade jag runt på lite random bloggar. Hittade en av alla dessa "listor" och blev genast inspirerad. Kan ju inte kasta in handduken med bloggandet redan.. IGEN!

Utmaningen är att skriva ett inlägg varje dag, och efter dessa 30 dagar ska den som läser här känna mej (ännu bättre).

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Återstår att se hur många dagar jag klarar av detta... he he.