Dag 02 – Min första kärlek

Min första kärlek.

Jag är lite kluven när det gäller min första kärlek faktiskt. På ett sätt vill jag se världens bästa ex som min första kärlek, men de stämmer ju faktiskt inte riktigt. Visst va jag förälskad många gånger innan jag träffade honom, men den första killen som jag va kär i var faktiskt världens sämsta ex - D.

Jag läste känna D och hans vänner via nätet för snart 13(!) år sedan. Ett gäng killar som de flesta var 5 år äldre, vilket bara de va jävligt coolt. Jag tror jag föll för D rätt snabbt. Han charmade mej och lindade mej runt sitt lillfinger och sen va jag fast. Många tårar blev det, men jag har många roliga minnen också. Och jag tycker att det är kul att han fortfarande finns kvar i mitt liv, om än inte till lika stor del längre, trots att han är långt ifrån någon favorit bland både flera vänner och min familj. Kanske är det lika bra att han numera är bosatt på Irland?

De va D som introducerade mej för Bajen och Söderstadion och det kommer jag alltid att vara evigt tacksam för. Detta har i sin tur lett till att jag träffat massa nya underbara människor med grönvita hjärtan genom åren och en del av dem är nära vänner till mej än idag. Jag kan även tacka D för många bra musiktips och faktiskt även tacka honom för att jag är den jag är idag. Tack vare att han va så jävla elak mot mej emellanåt och sårade mej nå jävulskt så fick jag lite skinn på näsan. Alltid något positivt?

Det finns massor att berätta om denna människa. Under flera år(!) hyste jag en stark hat-kärlek till honom. Samtidigt som han sårade mej så tyckte jag ju så otroligt mycket om honom. Ung och naiv. Inte blev det bättre och lättare av att flera av mina vänner umgicks med honom och han emellanåt fick ihop det med en och annan av dessa vänner. Då såg jag rött! Idag är jag vän med alla. Vilken otroligt godhjärtad människa jag måste vara?

Vi hörs fortfarande, ibland går det länge mellan gångerna och ibland hörs vi rätt ofta. Ett besök på Irland har det blivit av och han va nere och hälsade på över WCR och Metaltown förra året när jag bodde i Göteborg. Ibland ses vi när han är hemma och hälsar på i Sverige men det är inget måste. Första kärleken är väl alltid lite speciell, och visst kan jag erkänna att jag ibland känner ett litet pirr i magen när jag träffar honom. Men numera, och kommer så alltid att förbli, är han bara en vän och inget mer än så.

Jag kommer såklart aldrig glömma första gången han dumpade mej.
SMS: "De är nog lika bra att vi gör slut. Jag är på en krog med hög volym."