Dag 01 – Om mig

Om mig.

Förmodligen är det inte vidare många kontinuerliga besök på den här bloggen längre.. (inte brytt mej om att kolla nån statistik). Och de två(?) tappra(!) läsare jag har kvar känner mej ju, den ena klart mycke bättre än den andre visserligen, så inget av det jag kommer skriva lär väl komma som någon chock direkt.

Den 9e april, 1984, såg jag dagsljus för första gången. Jag minns det som om det vore igår.. Nej, de gör jag verkligen inte. Hur fan skulle jag kunna göra de?

27 år senare har jag hunnit med både mycket, och väldigt lite i mitt liv. Jag har mycke kvar som ska utforskas/upptäckas/genomföras/upplevas innan jag kan kasta in handduken och va riktigt nöjd med livet. Ångra aldrig det du gjort, bara det du inte gjorde!

Jag är uppvuxen i en fin förort i Stockholm och levde mina 19 första år på samma adress, det stora gula huset vid vattnet. Bättre uppväxt hade jag förmodligen inte kunnat ha, och de (fåtal) gånger jag tänker tillbaka på den tiden ler jag mestadels och gillar alla minnen. Mina föräldrar bor fortfarande kvar i det stora gula huset, vilket jag är väldigt tacksam över, för visst fan älskar jag de där stora gula, underbara, huset med alla minnen. De får aldrig flytta därifrån! Aldrig, aldrig, aldrig..

Efter 19 år (och flera års samlande av "flytta-hemifrån-saker") tog jag äntligen mitt pick och pack och flyttade hemifrån - till Gubbängen. Tre sambos (två vänner, en pojkvän) hann flytta in och ut innan jag köpte min första lägenhet, där jag fortfarande bor - utan sambo!

Intresset för design/färg/form/bild och pyssel i allmänhet har alltid funnits inom mej och på gymnasiet var Grafisk Form-lektionerna veckans höjdpunkt (bortsett håltimmarna när jag kunde hångla med min stora kärlek, vilken jag återkommer till om ett par dagar). Studiebidrag klarar mej sej dock inte långt på när man är 18 år och vill gå ut och festa så jag skaffade mej strax innan min 18-årsdag ett extrajobb på en ICA Nära-butik. Där blev jag kvar.. kan man väl säga. Många tårar/vredesutbrott/skratt/lättare ångestattacker/skitsnack-om-chefen-stunder senare, närmare bestämt 7 år, bestämde jag mej för att de va dax att hitta på något nytt. Och vara kvar i Stockholm kändes just då inte som något måste. Varför inte plugga i Göteborg? Ok. Kör, bara kör!
2 år senare återvände jag till Stockholm som nyutexaminerad butikschef, och fick nästan genast ett jobb som vice butikschef på en stor klädkedja, där jag fortfarande jobbar.

Jag är en jävligt glad och positiv människa i allmänhet, så positiv att jag starkt ogillar folk som är min motsats, dvs. negativa pessimistiska gnällspikar. Usch! Jag umgås mer än gärna med folk jämt och ständigt, men älskar samtidigt att vara själv emellanåt.
Efter att det tog slut med min stora kärlek 2007 har jag varit singel, mestadels. Något jag trivs med, mestadels. Kärleken kommer och går, men vänner består, mestadels. Sägs det ju.. och utan mina vänner hade jag definitivt inte klarat mej, dem betyder otroligt mycket för mej och jag är väldigt glad över att jag både har vänner kvar sedan dagistiden och nyfunna vänner sedan mina två år i Göteborg.

Två andra viktiga pusselbitar i mitt liv är musik och Bajen.