Åh, ja kommer aldrig kunna bli mamma!
Dels, för att jag saknar en viktig del i mitt DNA-pussel. Nämligen tålamods-delen.
Dessutom har jag ikväll märkt att jag inte skulle fixa de där med när "ungarna är ute och ränner". Jag blir ju orolig ffs! Ska aldrig mer sucka åt mamma när hon säger hon vill ha sms för att kunna somna gott och veta att jag mår bra. Hur har hon stått ut!?
Jisses!
Nåja. Imorn ska jag till landet och vila mina nerver iaf. Gött!
fredag 6 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tålamodet kommer med barnet...
O oron... ja, så fort du ser "gravid" på stickan springer hjärtat utanför kroppen o det blir bara värre o värre ju äldre bebisen blir...
All respekt för våra mammor som överlevt 25 år, haha!
Jag beundrar dej också min vän!
Även fast mamma ligget 25 år före! ;)
Puss!
Skicka en kommentar