LÄGENHET

Både min familj och mina vänner har väl haft en rätt kluven inställning till min Göteborgsflytt.. trist att jag lämnar storstan, men samtidigt är de ju självklart glada för min skull. Lite väl glada ibland kanske tom?
Igår ringde min kära mamma och var helt lyrisk..

Mamma: Du måste gå in på Hemnet och kolla på en lägenhet jag sett!
Jag: Jaha, men nej, inte just nu! Jag städar och lagar mat och håller på.. va är de för lägenhet?
Mamma: Alltså, den är såååå himla fin! Du skulle älska den! Och den ligger i Linné!
Jag (mycke förvånad): I Linné? I Göteborg?
Mamma: Jaaa! Den är så hiiimla fin.
Jag (lite tjurigt): Har du börjat leta lägenhet åt mej i Göteborg nu? Vill du bli av med mej eller!?

Tänk, först blir man irriterad över att folk gnäller på att man flyttar, och sen när de vill hjälpa till och hitta en fin lägenhet åt en då blir man sur.. eller ja, stött iaf! Haha.
Nåja, lägenheten va mycke riktigt väldigt fin och jag skulle säkert älska den! Hon känner mej min lilla mamma..

Dock fick detta mej att tänka lite.. jag saknar verkligen min (min egna!) lägenhet hemma i Stockholm. Jag trivs här, absolut.. men de är inte min lägenhet, och de både märks och känns!

Och appropå att jag saknar min lägenhet, så kom jag på att jag måste ta och skriva ihop en annons om ett lägenhetsbyte till hösten. Och, de har jag faktiskt gjort nu! Så lite produktiv har jag faktiskt varit här idag..

Så en liten fundering, jag nämner både Stockholm och Göteborg som hemma numera. Vilsen? Hur länge ska de vara så tro?