(ha ha)

Okej, ska göra ett försök att återge dagens händelse i text. Försöka duger!

Som sagt, när vi öppnar butiken, där jag jobbar extra ibland, så jobbar vi själva första timmarna. Eftersom jag numera jobbar så sällan är de inte så lätt att hänga med i vad som händer under de veckor jag inte är där. Därför är de perfekt att kolla i den lilla kalendern som ligger på kontoret och se vad som (möjligtvis) händer under veckan.
Konstaterade redan i helgen när jag jobbade att de är praktikant/prao-period på gång. (Suck! Erfarenheterna av dessa praktikanter, oftast 8onde -eller 9onde-klassare, i allmänhet är att de är måttligt roade av att vara ute i arbetslivet. De liksom släpar fötterna efter sej och är inte till vidare mycket hjälp. Självklart finns det dock undantag, men de är fan få!)
Nåja, eftersom jag inte jobbat på ett tag hade jag ingen aning om hur denna praktikant skulle se ut, men jag misstänkte att han skulle börja vid 10-tiden när butikerna öppnar på torget.
På mitt allra bästa och glada morgonhumör gick jag i morse omkring i butiken och städade och donade lite innan öppning. Strax innan öppning är de alltid folk i rörelse som väntar, somliga tålmodigt och somliga mindre tålmodigt, på att klockan ska bli 10 och butikerna därmed öppna för dagen. När jag städat mej fram till ingången i butiken, runt 9.45-tiden, såg jag genom jalusiet att det stod en människa precis utanför och frågande tittade in på mej.
"Wow, praktikanten är i tid!" tänkte jag. "Vilken grej (för de händer fan inte ofta, dagens lata ungdom alltså)!"
Jag: "Är de du som är praktikanten S?"
Prakikanten: *mummel*.."Öh, mmm, ja!"
"Schysst" tänkte jag - Städhjälp! (hö hö)
Öppnade jalusiet och släppte in praktikanten. (Som givetvis släpade fötterna efter sej - suck!) Och började rulla ner jalusiet igen!
När vi har praktikanter på jobbet, och då med fördel killar eftersom vi bara säljer killkläder, så får (ska) de alltid låna kläder från butiken att ha på sej.
Precis vid ingången står ett bord där det för dagen låg jeans och skjortor, och vid detta bord stannade praktikanten och började genast kolla storlekarna.
"Sweet! Han har koll på att han ska ha jeans på sig!" tänkte jag medans jag väntade på att jalusiet skulle rullas ner ordentligt.
"Men.. vilken otrevlig fan. Varför hälsar han inte för? Snorunge! Han har ju fan aldrig träffat mej (återigen, dagens ungdom alltså)!"
SUCK!
När jalusiet var nerdraget gick jag fram och sa glatt (men irriterat!):
Jag: "Hej, vi kanske ska häla eftersom vi aldrig träffats.. Johanna!"
Praktikant: *mummel* "Ja, eh, hello (ett knaggligt och inte allt för väluttalat hello..)!" Svarar han, tittar konstigt på mej och börjar rota bland jeansen igen. (ha ha)
"Hmm, va dålig han verkar vara på svenska.. och.. va.. hmm.. gammal han ser ut för att vara.. en.. eeh, högstadieelev? .. gymnasieelev? ..öööh.. AAAH! Han är inte prktikant. Han är ju en kund!" (ha ha)
Just i detta ögonblick (okej, de tog en liten stund.. inte alltid jag är den vassaste kniven i lådan, speciellt inte vid den tiden på dygnet, men de bjuder jag på!).. så visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra. Klockan var alltså en kvart innan öppning.. och jag hade precis släppt in en kund(!!!) i butiken, stängt efter honom och sen gått fram och presenterat mej och skakat hand med människan (trevlig som man är, eh, eller?)!
HALLÅ!?
Vilken människa som helst skulle väl undra vilket jäkla sajko till butiksbiträde som beter sej på detta vis? (ha ha)
Och vad fan skulle jag då nu göra? Gå fram till människan jag hälsat på och förklara på engelska att han fick gå ut igen? Att jag trodde han var någon annan? Låssas som det regnade? Hela situationen blev så jäkla komisk! Här gick jag omkring och städade å fixade i en stängd butik inför öppning, medans jag hade en kund som gick och tittade på kläderna. (ha ha)
Man undrar ju vad som rörde sej i huvudet på honom.. jag skulle nog bli rätt orolig om jag gick in i en butik som sedan "låstes" bakom mej. (ha ha)
Jag låtsades iaf som om det regnade (ha ha) och även om jag ångrade mej ganska snart, så skulle de ju blivit ännu mer märkligt om jag efter en stund gick fram och förklarade lägtet? (ha ha)

Jag sitter allvarligt talat här och skrattar så att jag gråter när jag tänker på det hela.. men de är inget emot vad jag gjorde när jag skulle återberätta detta för S som började jobba ett par timmar senare!

Hur som helst, när klockan var 5 i (aldrig vart med om att 10 min gått såååå långsamt förut!) öppnade jag, förmodligen som första butik på torget, för dagen.
Lagom till den riktiga öppningen verkade praktikanten även beslutat sej för att köpa jeansen (han vågade väl fan inte annat när jag låst in honom?). Han betalade iaf och gick (vettskrämd?) därifrån. (ha ha)

NU är jag tröttare än tröttast..