BESÖK

Då har helgens besök satt sej i bilen och är på väg tillbaka hem, till Stockholm.
Jag är själv igen. Skönt. Men tomt.. Trots (eller tack vare?) att jag vart bostadslös i helgen har de vart riktigt trevligt med sällskap av min fina J. Även fast vi båda vart lite småtrötta och sega så finns de inte mycke som går upp emot hennes sällskap. Kärlek!

Fredagen (efter jobbet) spenderades med söta T på Rumpan. Så himlans mysigt att träffa henne och få snacka lite. Jag saknar mina vänner i Stockholm nå otroligt ibland, och de kan bli ännu mer påtagligt när de är här på besök emellanåt. Som tur är vet jag att de finns kvar, de försvinner ingenstans. Och snart får jag träffa ett par av dem igen. Om 3 veckor är det.. bröllop. BRÖLLOP! Herregud, mina vänner växer ifrån mej? T åkte trots allt precis härifrån med sambo och unge. Hallå!? Tom stolpskottet är ju seriös nu för tiden.
Va händer egentligen?
Skrämmande. Men jag växer väl upp nån gång jag med(?). He he.

Sprang faktiskt, helt oväntat, på min uppsatsskrivar-kompis i fredags kväll med. (Kanske skulle ta och döpa om honom nu, för de skrivs ju inga uppsatser längre.. hmm).
De va riktigt skoj att se honom. Och jag tror jag skulle gilla om fikan vi pratade om faktiskt blir av i veckan. Nåja, återstår att se..

De har blivit en del snack i helgen. J har fått höra på mitt tjat. Jag stålsätter mej utåt sett, vägrar bli sårad och ledsen igen. Men inners inne vet jag att jag inte alls är någon stålkvinna..
Herregud, visst har jag också känslor. Men samtidigt som jag vill visa dem, är jag livrädd för att göra det.

Vad göra?