SINGEL = FRIHET?

Tänk att jag under de senaste 1½ året i princip varit singel!
De jag ofta längtade efter, och som säkert många som har ett förhållande gör, är friheten och att inte behöva tänka på någon annan och ta hänsyn till dennes känslor! Friheten va så enormt efterlängtatd vid vissa tillfällen även om jag älskade, och fortfarande delvis älskar, mitt kära ex.
Så kom då den dagen jag så ofta längtade efter.. att få vara fri! Dock va de ju så att mitt hjärta och hjärna nu ville helt olika saker. Min hjärna ville vara fri fri fri, men mitt hjärta ville nånting helt annat. En delvis underbar sommar och delvis förjävlig höst/vinter följde med ett S ständigt i tankarna. Vår och en ny sommar nalkades och S suddades sakta men säkert ut och byttes ut mot andra karlar att emellanåt grubbla sönder hjärnan över. Med ett undantag med ett litet återfall till S-träsket vart denna sommaren alldeles underbar den med, dock mestadels tack vare J. Även denna hösten kunde slutat i en tårfylld katastrof (som de visserligen gjorde till viss del), men uppenbarligen så har jag iaf lärt mej nånting av mina misstag med S. Been there, done that! Inte en gång till! Tankarna har emellanåt flutig iväg långt långt bort och vid enstaka tillfällen kunnat få förmodligen förödande konsekvenser om jag inte kunnat hålla truten stängd och sms-fingrarna i styr. Men de har jag kunnat vid både ett, två och tre tillfällen..
Däremot så undrar jag, nu när jag tänker efter, att den där friheten som jag längtade efter så galet mycke när jag hade ett förhållande. Vart är den?
Hjärtat har under de senaste 1½ året ständigt tillhört någon och jag har inte alls känt mej fri! Men nu ska de bli ändring på de. Jag är numera så mycke singel jag bara kan vara, och den friheten ska jag njuta av nu!