LOOSER!

Jag är fast! Han, han, han..
Jag kan bortförklara mej och stålsätta mej, verka oberörd och svår, samtidigt veknar jag.. och inte är ett dugg svår. Jag vill ju så gärna, men jag vet inte om de är rätt.. jag tycker jag har gjort allt. Allt en vettig människa kan göra iaf utan att framstå som en psykopat!?
Och jag har då verkligen ingen lust att servera mitt hjärta på silverfat till någon igen, för att sedan få de krossat!

Jag vill både erkänna det.. och förneka det. Han är spännande..

Däremot kan jag inte förneka pirret. De jävla pirret. De är långt ifrån fjärilar som svävar omkring i massor.. men de pirrar till, emellanåt. That's for sure!
Men vad ska jag göra me't?
I min värld är han en dröm. Och sånna kan man väl inte bara släppa taget om hur som helst?
Eller?


Trusting someone does not make you a looser.