SAME OLD, SAME OLD

Varför är de alltid samma sak? Typ.
När jag går för mej själv och tycker och tänker saker om någon.. då flyter liksom allting på helt smärtfritt. Men så fort man sagt orden högt, erkänt det för någon utomstående, typ "Jag tycker nog han är rätt intressant, trots allt", då blir de liksom knäpptyst och människan försvinner upp i rök. Varför är de så? De är ju inte HONOM jag säger det till. Hallå? Är jag avlyssnad här eller!? Är jag verkligen SÅ hemsk att jag skrämmer iväg karlarna bara för jag tycker de är INTRESSANTA? Knappast så jag erkänt att jag är dödsförälskad här ju.
Hopplöst för fasen!