HOPP OCH FÖRTVIVLAN

Om jag vart lite småfundersam tidigare, så är de ingenting emot vad jag är nu! Hallå, ska man behöva en tolk för att kunna prata med karlar nu för ti'n eller? Ha ha.
Inom loppet av ett par sekunder, mellan två meningar lästa på msn, hade jag en liten känslomässig resa mellan att ge fan i allt till att vara lyckligt kär för alltid. Mlnö!
Okej, de är knappast nån hemlighet egentligen så varför inte förtydliga mej lite (för en gångs skull?hö hö). De finns nån.. som definitivt fångat mitt intresse, men(!), det finns där en himlans massa men. Egentligen inga men som stör mej eller som jag ser som några problem, men dom finns där och är orubbliga. Än så länge är de inte mer än ett intresse som väckts, men med intresset kommer nyfikenheten.. och förväntningarna om vad som skulle kunna hända. Och de är just då varningsklockorna börjar ringa, dock ganska tyst längst in i en mörk vrå i mitt huvud än så länge, men de finns där.
Men samtidigt måste jag säga, att de är otroligt trevligt, och faktiskt lite mysigt, att än en gång en människa fångat mitt intresse på detta vis. De är inte några fjärilar i magen än, men jag vet att de vilande pupporna där inne snart skulle kunna ställa till med ett jäkla liv.
Frågan är väl om man vågar satsa? Vilket jag inte brukar ha några svårigheter med att göra (satsar ju snarare för hårt?). Det skulle trots allt bli nåting jag aldrig vart me om förut (och fasat för) och jag är väl medveten om att det medför vissa begränsningar, men de skrämmer mej inte. Inte ett dugg faktiskt! Jag får väl helt enkelt se det (den, de är trots allt en liten människa vi talar om) som en bonus.

Nåja, satsar man inte kan man inte vinna, så de så!